MÖTE – AVLÄSNING – LÄSART – UPPLEVELSE
Mötet med konst är alltid personligt laddat med individuella referenser, med det man som person bär med sig av tidigare konstmöten, kunskaper, förväntningar, känslolägen och associationer i bred mening. Parallellt med det förhållandet att mötet med konst inte fullt ut kan verbaliseras, eftersom det främst är i det icke-textuella och utomverbala som konstens tilltal äger rum. En berättelse om eget möte mot bakgrund av sådana specifika betingelser och denna begränsning måste alltid påminna om att det handlar om en bestämd persons möte med verk och utsällning ifråga och att det handlar om en lika personlig avläsning av mening inom ramen för en likaledes personligt bestämd läsart i betydelsen ett särskilt sätt att se och förstå, ta till sig och uppleva.
I korta drag ser jag Oskar Korsárs och Martin Ålunds verk som varandra ömsesidigt förbundna och som utgörande ett kommunicerande kärl med en förankring i å ena sidan ett individual-psykologiskt bearbetande och å andra sidan ett andligt/religiöst, bägge starkt eteriska på sina respektive sätt. Lite tillspetsat ser jag ett nära laddat förhållande mellan å ena sidan ett slags kaos, såväl inferno- som utfernoartat, och å andra sidan ett kosmos av ett stillastående i sig självt existerande – ett existentiellt samtidigt så explosivt och implosivt måleris upplevelserymd respektive en lika existentiell och kontemplativ objektrepresentations. Denna kommunicerande polaritet skapar för mig en levande vibration med sitt tilltal som inbegriper det djupt mänskliga i att leva i ett tätt interagerande kaos/kosmos eller kosmos/kaos.
En i hög grad grundläggande premiss för vårt människovara är att det ena (kosmos) förutsätter det andra (kaos) som något som uppstår i och ur vartannat till en sig ömsesidigt betingande förbundenhet. Häri ligger också den starka beröringen i mitt personliga möte, avläst existentiellt och i en läsart som tar fasta på det mänskliga existerandets grundbetingelser. Tillblivelse och upplösning. Rörelse och stillhet. Individuellt och kollektivt. Personligt eteriskt och gemensamt andligt.
Förhoppningen är att denna min upplevelses öppning av en dörr eller glänta till Oskar Korsárs och Martin Ålunds här tillsammans visade verk också i Ditt möte får sin motsvarighet till mitt mötes rika och ganska omtumlande upplevelse av deras konstverk(ande).
I bifogade appendix har jag i förtätad form försökt att genom min specifika avläsning, meningsgivning och läsart formulera min upplevelse i mötet med dessa verk och denna utställning.
Appendix
RÖRELSE I VISUELLT FÖRKROPPSLIGAT EXISTENTIELLT MAGNETFÄLTSRUM
Jag rör mig emellan ett individual-psykologiskt · en enskild människas inlevande och utlevande själsliv · och ett andligt tros-systemiskt · ett varande i ett mänskligt tillvaro-reflekterande · i en inre själslig bearbetningsprocess · och ett rakt stilla närvarande i madonnaliknande varelsers nära omedelbarhet och tillräcklighet i sig själva · ett Är och Vara i sig självt · mellan sonderingar utmynnande i ett måleriskt uttryck av en existentiell loggnings observationer · och ett objekt-uttryckens existentiellt stillastående tilltal och omfamning · en pendelrörelse inom en problematisering av kaos och kosmos · glidande ut och in ur vartannat · en upplevelserörelse mellan dessa bilders och objekts tillsammans visuella och förkroppsligade frammanade.
Måleriets metalliska yta beblandad med rumsliga djup och öppningar · en inåt- och utåtvänd eruptions implosion och explosion · hårt och mjukt i både ett bespeglande återkastande och genomsläppligt inträngande · ett bearbetande i infernoliknande inlevandekaskader och lika utfernopräglat utlevande · sonderingar visuellt förkroppsligade och bokförda · ett måleri som obevekligt flyter ut i rummet existensrummet · som griper tag i och utfyller kroppsligt besjälat · i en framkallande och framställande prövande bearbetning · ett undersökningsspels process med måleriets materialitet och dess stoffliga energiladdning, ett chemistry, som medium och uttrycksfullhet.
Objektens vaxmjuka materialitet · vaxstoffets formbarhet, mjuka framtoning och följsamhet · och så märkligt starkt koloristiska strålglans · till kropp kristalliserat förtätat mytiskt · i sin återklang av arkaiska artefakters och madonnalika veka livs avstannade orörligt stillastående existerande · med madonnahänders omfamnande löften · stilla vilande löften om omfamning och omhändertagande · dessa grandiosa madonnahänders påtagliga förkroppsligande av vanligtvis så spensligt framställda madonnahänders omsorgskraft · och detta samtidigt med madonnaförkroppsligandets tilltal av smärta och sorg · men också löfte om en transcendens av mänskligt ofullkomligt och förgängligt · i dess tillräcklighet i sig självt i ett avstannat blott och bart varande · och så denna Varanödla med människas ansikte · som inför det storslagna i gestaltad existensrymd rör sig på existensens markplan · såsom i en gest av en konkret närvaros respekt, litenhet och allvar · lika stilla existerande som madonnarepresentationerna i sina så påtagligt starka närvarande närvaro i rummet existensrummet.
Jag rör mig i detta existensrum av dessa artefakters fysiska och eteriska representationer · i deras starkt förbundna polaritet · mellan ett explosivt samtidigt som implosivt reningsbad och ett objektiverat stilla närvarande · ett existentiellt upplevelselandskap · i bägge fallen ett konstverkande apterat med påtagliga konsthistoriska reminiscenser · en förbundenhet till dess traderade uttryck · såväl som till samtida ‘fantasy’ och utagerande publika konstmanifestationer · och träder in i och ut ur ett fält på och genom, nära och bortom, verken i sig · ett existentiellt magnetfält av konstnärliga skapandeprocessers gester och gestikulerande · inträder och befinner mig som ett darrande järnfilsspån · berörd av ett kraftfält av kaos och kosmos · en polaritet av ett rikt omtumlande kaotiskt och kosmiskt · så nära förbundet med den mänskliga tillblivelsens öde · den individuella existensens livskamp · dess inkorporering i ett förkroppsligat existentiellt hanterande · bortom blott och bart det individuella · också i den andliga mystikens försjunkenhet och utlevnad i varandets eget rika gemensamt delade existensrum.
Alkemiska övningar i en strävan att förhålla sig till · kränga sig in och ur existensens begränsningar mellan liv och död? · En starkt berörande fantasikrafts skapandelek och gestaltande med ytan och det objektbundet visuella och förkroppsligade? · Pretentiöst, existentiellt alltför allvarsamt och allvarligt? · Snarast ett intensivt och intuitivt, medvetet och koncentrerat lössläppande av existentiell reflektion · en rak tilltalande gestaltning av mänskligt till-varande · tillsammans placerande betraktaren/besökaren mitt i en kraftfältspolaritet av livskaos och livskosmos · så ömsesidigt nära förbundet, bespeglande och betingande vartannat.
Lars Göran Karlsson