Solo Show

The Bipolar Suite (Otherworld)
APRIL 2 – APRIL 17, 2022
Galleri Örhänget, Stockholm

Photo by Thomas Persson

Tänk på en pendel som slår mellan sin banas ytterpunkter, eller på en sinuskurvas jämna rörelse från vågdal till vågtopp, ned igen och upp igen. Det tillstånd vi kallar bipolaritet liknas så ofta vid en mekanisk pendel- eller vågrörelse att vi inte vågar tro att mönstret kan förändras. Och det behöver inte ske genom att pendeln saktar in eller att vågrörelsen jämnas ut. Om nu två ytterlägena, de extrema tillstånden, kunde ställas i en annan position i förhållande till varandra skulle just en en ny bild, en ny form uppstå: Här följer inte de två lägena på varandra utan existerar samtidigt. Och de tar inte ut varandra utan skapar en ny helhet, där plus och minus, mörker och ljus visar sig vara inte motsatser utan varandras förutsättning.

I en tillfällig ateljé i Paris tog en kraft, ett alter ego, Martin Ålund i besittning och fick honom att dansa, förde honom in i en kroppens motsvarighet till penselns dans över den uppspända målarduken. Dansen är shamanens och dervischens sätt att uppnå det andra tillstånd som kompletterar vardagsverkligheten just genom att vara dess motsats. Genom att uppsöka den andra världen, genom att gå genom spegeln, skapas förutsättningarna för att fylla shamanens uppgift som läkare, som helare.

Den som helar vet att de verksamma sätten inte är att förtränga eller dölja. Filosofin och magin delar samma insikt. Platon föreställer sig den fullständiga, hela människan som androgyn, som den återförening av manligt och kvinnligt som på nytt upprättar ett ursprungligt paradis.

Alkemisterna var väl medvetna om att deras arbete inte var en reningsprocess utan ett balansarbete. Smaragdtavlans ord ”As above, so below” säger att de vertikala polerna inte är motsatser utan motsvarigheter. För att resultatet ska bli lyckat måste såväl den mörka fasen, nigredo, som den ljusa, albedo, genomgås.

Det är som ett led i den traditionen jag vill se Martin Ålunds bipolära svit. Den skildrar besök i andra världar och etablerar ett vibrerande spänningsförhållande mellan dunkla skuggor och lätta färgkaskader. Antydda landskapsscenerier står mot abstrakta, upplösta former. De två polerna tar inte ut varandra – mörker och ljus, tyngd och tyngdlöshet tillåts att samexistera.

Alkemisternas latinska term för sin livsuppgift var ars magna, den stora konsten eller det stora verket. The Bipolar Suite (Otherworld) som Martin Ålund gjort och arrangerat som en följd av enskilda bilder och diptyker är ett motsvarande storverk. Helheten, den aktiva, levande balansen polerna och världarna emellan går att schematiskt åskådliggöra med en formel eller med en förskjuten sinuskurva – att åstadkomma den i den verklighet som är bildkonsten är en helt annan sak. Ars magna, i sanning.

Jonas Ellerström

Välkomna!
Peter Bodén, Jonas Ellerström, Johan Melbi