Smålandsposten
09-02-23
Stilla kaos
Martin Ålund
Galleri Bo Sverdén
21/2 – 20/3 2009
Var går egentligen gränsen mellan det abstrakta och det förställande måleriet? Ofta är den inte alls särskilt tydlig. Men ibland ställs frågan på sin spets, som i Martin Ålunds verk. Han arbetar i sina bilder med att utmana denna tunna linje, målar i grova penseldrag och abstrakta former, men definierar till sist helheten genom att sätta in små figurer i motiven.
Kaos är väl närmast det uttryck som kommer till en när man betraktar Ålunds bilder. De tidigare målningarna (visade hos Sverdén senast 1998) hade en helt annan karaktär. De visade en realistisk men drömlik verklighet, ett tillstånd i limbo, strax innan något var i färd med att hända. Suggestivt och rofyllt på ett oroväckande sätt. Nu, med de nya målningarna, har skeendet förflyttats och vi befinner oss istället mitt i orkanens öga. Runt om pågår kaoset, explosionerna och det dramatiska ovädret, men just i blickfånget är det nästan stilla.
Flera av bilderna har den föga talande titeln Picture, vilket gör det svårt att referera till dem. Men en av dem ser ut att föreställa en liten figur som står och tar skydd intill ett träd. Kronan på trädet ryker svart som om ett flygplan just störtat där och runt om brinner kraftiga eldar i det rökfyllda gråbruna och apokalyptiska landskapet. Dramatiskt värre. Det märkliga är bara att om man tog bort den lilla gubben, som bara är en svart silhuett, så skulle bilden uppfattas som abstrakt. Ja, det gäller även de andra målningarna, utan figurerna framträder kompositioner av färgfält och grova penseldrag som inte huvudsakligen har något avbildande syfte. Men så fort den lilla mannen eller kvinnan placeras inom ramen uppstår ett landskap, figuren sätter en skala till helheten. Människan har en tydligt underordnad roll i Ålunds bilder, här är hon reducerad till markör, en bortkommen statist i för henne obegripliga scenerier.
I bilden Crisis får dock människan för en gångs skull spela huvudrollen, åtminstone som sinnestillstånd. Till det yttre ett benrangel som avtecknar sig mot en grå kontur likt en röntgenbild. Men hela motivet utstrålar verkligen kris, ångest och rädsla. Att vara utom sig, kunde knappast skildras bättre. Man riktigt känner frossan, rastlösheten och illamåendet stråla ut ur bilden. Utställningen, som är ett axplock ur olika sviter, känns väl sammanhållen och lagom stor. Ålunds målningar är trots den återhållsamma färgskalan expressiva och dramatiska. Den synliggjorda kontrasten mellan föreställande och icke-föreställande ger dem också en extra intressant dimension. Prova själv att hålla för den lilla figuren i varje bild och se vad som händer.
Thomas Lissing