ÖSTRAN/Nyheterna
12-10-13
Ömtålighet och energi
En upptäcksresa i konsten
Utställning
Oskar Korsár & Martin Ålund
Skulptur respektive måleri
Galleri Monica Strandberg, Slottsvägen 1C, Kalmar
Pågår 13 oktober–11 november
En skör och trådsmal gulgrön kvinna med enormt långa fingrar och fötter sitter på knä hos Galleri Monica Strandberg i Kalmar.
Hon är gjord av vax och omges av dunkelt skimrande målningar, som bara blir innehållsrikare ju mer man betraktar dem.
– Både Oskar och jag är fokuserade på arbetsprocessen, säger målaren Martin Ålund och berättar att skulptören Oskar Korsár – som för närvarande befinner sig i Berlin – upptäckte vaxets kvaliteter när han arbetade med brons.
– Han värmer vaxet med händerna när han formar det. Själva ömtåligheten i arbetet lockar honom.
Ett slags ömtålighet återfinns i Martin Ålunds måleri också. Från att ha gjort närmast fotografiska bilder har han släppt in slumpen och improvisationen i sitt skapande. Energin är kolossal. Han har ingen plan för sina målningar – "under en passage i måleriet vet jag inte vad som är upp eller ner" – men de är ändå allt annat än planlöst tillkomna.
Det handlar om att undersöka och pröva måleriets möjligheter. Inte minst dess traditioner och anspråk.
– Improvisation är att jobba med kunskap, medvetenhet, slump och lek, konstaterar Martin Ålund.
Han har fått syn på många konsthistoriska referenser under improviserandet med målningarna på utställningen:
– Arnold Böcklin, Turner, abstrakt expressionism, ja, till och med Strindberg och Tarkovskijs film "Stalker". Men även jättebanala bildspråk som fantasyvärldar, dataspel och mumintrollen.
Men han vill inte vara för tydlig. Martin Ålund är högst medveten om att det romantiska, pretentiösa och kitschiga ligger på lur.
– Hur nära kan man ligga sådana faror – som ju också innebär lust? Mycket handlar om att få sådant som skär sig att hålla ihop.
Som betraktare gör man upptäckter i målningarna på samma sätt som konstnären själv gjort under arbetets gång. Men inte nödvändigtvis samma upptäckter.
– Man ska inte se det jag gör som bilder utan just som målningar, som stoff man måste relatera till, även kroppsligen.
Han talar om ett pendlande mellan total men omedveten närvaro, på samma sätt som hos ett litet barn, och ett intellektuellt reflekterande. Att det åligger en konstnär att vara intellektuell.
– Men jag sätter inte upp något manifest – jag är inte akademisk teoretiker utan praktisk teoretiker.
Senmodernismens höjdpunkt på 50- och 60-talet har alltmer kommit att intressera Martin Ålund.
– Det kanske kan verka dammigt i dag – men det fanns ju nånting annat i det... Om man läser Gunnar Ekelöfs dikter eller ser på Ingmar Bergmans filmer eller läser Simone de Beauvoir; det finns något angeläget som jag ibland kan bli frustrerad över, men... ja, det är ju angeläget!
Martin Ålunds målningar skiftar ständigt uttryck beroende på ljusförhållanden och betraktelsevinkel. Och går man tätt inpå dem finns massor att se som inte går att iaktta på några meters håll. Där finns mycket att upptäcka och att lära sig.
Om såväl konsten som om sig själv.
KLAS PALMQVIST